A walk away

Känslan av att vara ensam är fruktansvärd. Trots att jag har så många underbara männsikor omkring mig så känner jag det ibland. Ensamheten.

Att få den här chansen som jag har fått, är det inte många som får. Och jag tänker bara tänka på mig själv och inte vad andra tycker eller tänker. För det har jag gjort tillräckligt, och det har inte blivit till någon fördel för mig. O de har fan inte varit dom som lidit heller.

Jag ska få min chans, min vändning. Och jag får klara mig själv.
För vänner jag inte vet till 100% att dom är sig själva eller ärliga hela tiden, dom är inga riktiga vänner.


This ------- winter

Aa ni kan nog lista ut jsälva vad som ska stp mellan dom två andra orden ;) Men jag är redigt trött på denna kyla, mörker o allt som hör vintern till, de enda som är bra är snön och att man kan åka skidor o snowboard. Det sistnämnda räknas knappt eftersom Falköpingsbacke är så sorgligt tråkig så.
Nu kan allt försvinna, ju snabbare det börjar försvinna, desto snabbare tar det innan denna förbannade slask ska försvinna. Jaa först vintern o sen när kylan är borta får man börja dagen med dyngsura fötter o skor istället.

Jag saknar verkligen att kunna gå upp på morgonen o solen skiner ute på en klarblå himmel. Det är alldeles lagom varmt och fåglarna kvittrar, plus att det blir lite färg på världen utanför fönstret,  inte bara detta vita!

Hur som helst, va i stallet nu o fixxade hos Tom, inte mkt o säga om de egentligen. Jag har duschat o funderar på om jag ska lögga mig o sola en stund, glömma allt för en stund :) Aja den som lever får se.

Det finns idioter överallt. Vissa större än andra.

Hjärtats inre längtan

Inside my heart is breaking,
my make up may be flaking
but my smile still stays on.

För att ingen ser min inre önskan, längtan, dröm kalla det vad ni vill. För att jag har en mask som skyddar mig för att någon ska få veta, och ett leende som borde kallas för pokerface eftersom det inte är äkta.

På ett sätt gnager det innanför hela tiden men när man inte har något o göra så är det som värsta, för då börjar jag fundera. Som vanligt.
What ever, I'll be fine (;

To be the one

Nu innan jag ska sova sitter jag och funderar, som vanligt. Om hur det är att vara den enda för någon annan. Att bli så älskad och så tagen för den man är för någon. Det spelar ingen roll hur många som kommer in i den andres liv, man känner ändå att man själv är den enda.
Visst det låter konstigt men för någon som aldrig fått uppleva det utan liksom "flyttat" runt bland massa olika hela livet så glider tankarna ganska lätt till såna här saker.

That's because I miss you.
To see if it's true.
Show me your love.
<3


It's up to you

Det finns brister med alla, vissa har mer, vissa har mindre och that's it, det går lixx inte o göra nått åt. Man kan inte ändra på någon annan utan man kan bara ändra på sig själv. Sen kan man få hjälp med det men ingen annan kan göra jobbet i slutändan.

Sen är det ganska tråkigt när andra misstolkar saker man säger och gör om det man sa till något som man tror att det var utan att tänka efter innan. Det får mig att känna mig ännu mer som en idiot för att jag ens säger något, för att jag bryr mig.
Vissa kan tycka att man är för känslig med vissa saker men tänker inte alls på att de kan finnas en anledning till att dne personen blivit som den blivit. Utan man ser bara det den gär o funderar i de flesta fall aldrig på varför den gör så.

Alla kan bli bättre, även jag.
Man väljer vem man ska vara.

Dumma klockor

Jo en sak till, idag träffade jag Erica, även kallad dumskalle av mig, för hon va faktiskt inte jättesnäll idag, bara skrattade åt mig :( I Johans ridhus har stora porten, som skärmar av omvärlden från världen inne i ridhuset, förlorat sitt handtag så den går inte o stänga o idag så snöa de lite smått o de snöa in. Men jag va så trött efter att ridit Baluta så jag tänkte inte riktigt utan kläcker "Kolla, de snöar inne". O till råga på allt va de Erica av alla (Johan, Julia o Erica) som va i ridhuset o börjar skratta som en hämndlysten gam åt mig, plus börjar göra narr av min hårfärg o kallar mig för blondie?! Höjden av rasism tycker jag.

Då skulle jag ge igen lite o ge henne ett långfinger hon aldrig sett förut. Jag hade på mig tjocka vintervantar men fingrarna va ändå delade lixx, aa ni fattar nog, de va inga tumvantar. Men jag har typ varannan dag tumvanatr o varannan dag såna jag hade idag så jag höjer handen men min hjärna sviker mig lite o tar några sekunder extra för o fundera om jag hade tumvantar eller fingervantar. Självklart märker hon de åxå o börjar med ett nytt asgamskratt.. O hon ska va min bästa kompis herregud.

Såhär ser hon ut, oskyldig i klockform.



Fast det här önskar jag henne just nu



typ iaf..

Resultatet av tankar blir uppsats

Idag gick jag upp kl 7 för att va i stallet en halvtimme senare, o nej normalt folk gör inte så, men hästfolk tas inte så ofta som normala (inte jag iaf) så nu va de problemet löst! typ.

Hur som helst, vi lånade ju då ut Tom till Elsa som provat honom två ggr innan, hon skulle va med på hoppträning för Erika Andersson o de gick superbra för dom! Hoppas verkligen nu att dom vill köpa honom, Elsas mamma ska ringa nu nån gång dom närmaste dagarna om besked, på ett sätt vill jag få bort honom för att kunna börja fokusera på Baluta o slippa den här väntan som tar jävligt mkt på mig, jag bara tänker på hur tomt de kommer bli med honom o jag kan ju inte gå vidare så länge jag fortfarande måste hålla igång honom o se honom varje dag.. Usch, men ändå vill jag att just dom ska köpa honom för att han passar Elsa som handen i handsken, redan första gången hon satt upp på honom så sa de klick lixx o aa hon är helt rätt ryttare för honom helt enkelt! Hoppas hoppas nu!

Samtidigt längtar jag ju inte efter dom första månaderna o vänja sig vid att Baluta står i hans box men eftersom hon jämt spetsar öronen varje gång man ropar hennes namn så hoppas jag att hon kan få mig o tänka på de istället för att tänka att de va Toms gamla box. Jag vetm jag är världsmästare på o tänka!

Har föresten fått en invite till Voddler! Det programet får många pluspoäng, dels för sin braiga kvalitet och för alla skräckisar (L) Har till o med kollat på två skräckfilmer HELT SJÄLV!

Hepp, nu blev de en uppsats men så äre när jag tänker o ska få ut tankarna i bloggen,
puss på er!


P.S. Det kommer ta ett tag innan 2010 får en naturlig plats i hjärnan. Nu tänkte jag igen. Hopplöst.

Det du visste, och inte visste, om mig

Som jag lovade skulle jag avslöja 10 sanningar om mig, vissa av dom vet typ alla om, vissa är helt nya ;)

1. Lisbeth Salander är min stora förebild.
2. Jag är skitblyg och har absolut inget självförtroende.
3. Jag har aldrig haft någon riktig pojkvän.
4. Efter många svek litar jag inte på någon. Jag vågar helt enkelt inte.
5. Jag har alltid varit nagelbitare.
6. Något jag kan trycka i mig hur mycket som helst av är pitepalt.
7. Jag älskar Disney-klassiker, plus att jag storlipar när jag ser dom.
8. Jag har två rum nere i källaren med egen ingång, ett tv rum o sen ett sovrum :)
9. Trots det längtar efter att få starta ett eget liv med eget boende, jobb o körkort.
10. Jag är piercad i öronen, naveln o näsan + att jag vill tatuera mig på antingen två eller tre ställen.

För övrigt så kan jag säga att min nyår va ett helvete p.g.a. vissa saker. Detta bevisar ännu mer hur få man kan tro på o kalla äkta vänner.

Tack för mig o ha ett bra 2010!


en dröm


en dröm

en dröm

I fought the world alone

Nej det gjorde jag inte, för det klarar men inte. Man måste få hjälp på vägen men i slutändan är det bara en själv som bestämmer hur det ska bli.
Kämparglöden finns inom mig hela tiden men det är som en brasa, först tar det tid innan elden sprider sig men vipps så blir den stor, orange och varm. Man tror att den aldrig ska sluta. Men succesivt försvinner kraften och den blir mindre och mindre om ingen kommer och lägger på mer ved. Tillslut är det bara en låga kvar, nrä låga släcks är det bara glöd, sen ingenting mer än aska. Men när livet är som mest hopplöst, som bara en svag glöd, så kan man väcka elden till liv igen genom att sakta men säkert lägga på lite mer ved och väcka den till liv igen, hur lång tid det tar vet ingen, men det går alltid, sålänge man inte ger upp.

Man väljer vem man ska va.
Så är det bara.

/M

P.S.

He had a heart of stone
Det vet jag inte, jag är nollställd när det gäller dig.
Bevisa hur det verkligen är. Så har du kanske ett
hjärta värt att
älska.

D.S.

Jag säger bara Lisbeth Salander

Japp, jag o mamma var på bio nu ikväll, Luftslottet som sprängdes såklart. Och vad kan jag säga mer än att jag beundrar Lisbeth Salander ut till fingertopparna. Fy faan vad hon är cool, och hon ger inte upp innan hon skapat rättvisa och hon fått det hon förtjänat, sån strävar jag efter att bli <3
Hon är verkligen en förebild, för mig iallafall.


Lisbeth Salander, sluten mot omvärlden för att hon inte kan lita på någon
Lite som jag kanske..


Åter till filmen, jag har ju läst boken direkt efter att jag läst ut och sett Flickan som lekte med elden, kunde inte hålla mig. (a) Men aa filmen och boken är ju heöt klart dom bästa som gjorts i Sverige, o på onsdag får jag Flickan som lekte med elden på film :D

Hur som helst, Flickan.. är bättre än Luftslottet men samtidigt är luftslottet heöt klart värd att se och mer än det, man vill helst vrida nacken av alla idipter som kommer fram i den här filmen. Tur för Sverige att historien inte är verklighetsbaserad för det hade ju varit en skam för detta land. Helt sjukt. Jävla idioter. NI SOM TÄNKER SE FILMEN/FILMERNA SKA INTE LÄSA DETTA, kan avslöja en del men jag är bara tvungen att skriva det ändå. Men trots att folk har trampat och behandlat henne hur som helst i hela livet och att Lisbeth dessutom blivit utsatt för ett grovt rättsligt övergrepp för att den hemliga gruppen som kallas "Sektionen" ska skydda en rysk spion och massmördare, så ger hon inte upp, utan hon går in i rättssalen med huvudet högt och en blick och en vilja som jag aldrig sett förut. Det är otroligt egentligen. Från att sen ung ålder leva med att ens såkallade pappa kommer och går hur som helst och när han väl kommer hem super han ner sig, våldtar och misshandlar Lisbeths mamma och sedan drar igen. När det tillslut går så långt att han misshandlar mamman så grovt att hon får hjärnskador som gör henne handikappad resten av livet och Lisbeth, som då är 12 år gammal, kastar ett mjölkpaket med bensin i ansiktet på honom och tänder på, först då reagerar folk. Men istället för att straffa pappan straffas Lisbeth, och de som leder denna utredning är ju då "Sektionen" som till varje pris inte ska offentliggöra spionen från Ryssland och spärrar in Lisbeth på mentalsjukhus och sedan får henne omyndigförklarad. Och under denna tiden utsätts hon för ytterligare övergrepp, där både ansvarige läkaren på psyket tillhör "Sektionen" plus hennes förvaltare hon tillslut får, Nils Bjurman.

Jag ska inte avslöja hur allt slutar men behövde bara skriva detta, för det gör mig så arg, när oskyldiga personer drabbas för att skydda skyldiga?

Jag beundrar henne.

se framåt och glöm resten eller?

Imorgon veterinär besiktigas Baluta, så om hon går igenom ska vi bara skriva papper o hela den där grejjen sen är hon min på riktigt :') Så jävla skönt att även fast det inte är 100% säkert just nu så är det ändå skönt att ha något o se fram emot.. Annars hade jag inte klarat mig ur det här, men just dom här dagarna är jävligt speciella, vilken ingen verkar förstå..
Inget illa menat


Att jag fortfarande står upp är ganska coolt

Jaa vad ska man säga, jag gör uppror mot mig själv snart, jag vet inte var jag ska ta vägen, har mer eller mindre panik.

Jag kan inte sova på nätterna för jag vaknar stup i kvarten och vill bara skrika. Ibland gör jag det men pressar ansiktet mot kudden så att ingen ska höra. Så att ingen ska se.
"Det är jobbigt nu, det går över". Men innan det går över.

Jag kommer klara det tillslut men det här är det värsta jag någonsin varit med om. Att bara vänta på att slutet ska komma, men man vet inte exakt när.
Kanske är det imorgon, kanske om en månad? Det är det som knäcker mig, att inte veta.

Mina ben bär mig fortfarande tack vare Erica, du förstår verkligen ♥


P.S. Vad allt handlar om berättar jag när det hänt. Jag orkar inte nu, bara att tänka på det gör att det börjar slita mig mitt itu inuti, för det är så det känns. Just nu iallafall.


Ensamheten kan knäcka mig

Det där med att vara ensam.. Det är både bra och dåligt. Jag föredrar o vara ensam faktiskt, då får man tänka ifred och kan göra precis vad man tänker för o allt är lugnt och skönt. Men det där att man då kan göra vad man vill betyder ju inte att det alltid är bra saker. Om allt rasar ihop för en sekund och man slutar att tänka, i dom tillfällena borde man, eller jag iaf, alltid ha någon hos sig o helst inte vem som helst.

Men det är sant, jag föredrar o vara ensam. Inga frågor eller något, även om jag ofta brukar fundera för mycket när jag är själv inte har något speciellt för mig. Hmm det är klurigt dte där.

Okej om jag säger såhär då, jag föredrar att vara ensam men det är bättre för mig att inte vara det. Hur ska jag lösa det nu då?

Som sagt nu är jag ensam och jag funderar mycket då och nu började jag fundera på det här :P Typiskt mig ;)

När jag va ensam idag lekte jag med effekterna som finns i min webbcam :D Bjuder som faaan ;)


Jag fick gula ögon :O


Fångar snöflingor på tungan? hahahah lol på mig xD


OMG ETT HÅL I AXELN! Jag har inget liv? :O iaf inte när jag är ensam xD


Tänk om man hade så långt hår i verkligheten åxå..
Tackar dock nej till huvudet och axlarna ;)

Jag har som sagt inget liv när jag har tråkigt ;)


Skaffa er ett liv o ge fan i mitt

Fan vad jag bara hatar folk som inte unnar andra någonting! Sköt er själva för helvete. Ni kan tycka vad fan ni vill en jag ser det såhär: det finns två sätt att se på era jävla åsikter o kommentarer, antingen skiter jag i allt o ger upp för all framtid, eller så ger det mig kraft, att istället för att ge upp så är det krig och jag ger mig inte förrän jag har fått min rättvisa, som jag aldrig fått nångång under hela mitt jävla liv.
Jag ska inte klaga på mitt liv, jag har det bra men det har fan vart långt ifrån en dans på rosor. Har jag klarat allt det som varit så ska jag väl fan klara av några jävla skitstövlar som er, ni som inte betyder någonting när ni gör såhär, omedvetet eller inte jag bryr mig inte.

Men det är mitt liv det handlar om.
Jag har inte gett upp förut,
o jag tänker fan inte göra det nu heller.

glöden i ögonen

Skaffa er ett liv, för ert eget bästa.

You and me could write a bad romance

Försvinn bara.. Hur svårt kan det vara o bara skjuta undan en person o slippa tänka på den någon mer gång? För det gör bara ont hela tiden.
Men ändå.

You know that I want you
and you know that I need you.


FAN! Kan inte dom ovanstående meningarna sluta vara så nära sanningen som dom nu är.. Jag gillar inte det är, jag gillar inte mig själv, men jag gillar dig?
Tydligen men samtidigt vet jag inte..
Jag vet ingenting.

Det jag hatar mest av allt

Det är egentligen bara en sak.. Asså det finns miljoner grejjer som man inte tycker om o som kan göras bättre men att hata, är ett starkt ord och jag överdriver inte nu när jag använder det. O det jag hatar mest är folk som tror att dom kan styra andras liv, när personen i fråga inte får/vågar göra det den vill eller göra sina egna val p.g.a någon annan! Jag blir så arg och jag vet själv hur det är. Man vågar inte bryta sig loss för att man är rädd för hur det ska vara utan den personen, kommer jag att ha några andra som vill vara med mig? Eller har min såkallade "kompis" förstört alla möjligheter med det? Är jag helt isolerad från allt o alla? Så mycket frågor som man så gärna vill få svar på men samtidigt inte riktigt vågar få svar på..

Och mitt i alltihop ska man lita på sig själv och våga bryta mönstret. Men det är det svåraste man kan göra i det läget, för självförtroendet är på noll och sålänge det fortsätter blir det inte bättre. När det väl tar slut så betyder inte det att allt är som i paradiset, konsekvenserna av det vara föralltid, så har det varit för mig iallafall, vissa kanske är starka och med hjälp blir sig själva igen, jag kan inte påstå att jag blivit det, även om jag verkligen sliter med mig själv. Men jag undrar fortfarande varför? Varför gör man så? Jo för att man själv mår bättre av det eller? Det känns inte som en rimlig förklaring för mig, att må bättre av att "äga" någon.

Jag får inte ihop det.

Idioter

Fan att alla alltid ska utrycka sina åsikter så jävla mkt då! Jag menar se inte bara att jag ger upp med TOm nu utan se vad som ligger bakom till varför jag gör de. Jag har haft honom i två år o kämpa o kämpat o asså ni vet fan INGENTING! Inte ett jävla skit!

Men jag tänker fan lyssna på mig själv nu o inte låta mer folk trampa på mig, jag ska göra mina egna val och inte anpassa sig efter alla andra hela jävla tiden!

Från och med nu så tänker jag fan inte ge upp utan då ska jag fan kämpa för jag ska få min rättvisa o bevisa för varenda dryg jävel att jag är inte svag, jag kan klara det. Jag har Lisbeth Salander som förebild och hon ger fan inte upp innan hon visat att hon är inget psykfall som man kan behandla hur man vill, jag är människa, aa mer människa än alla er ibland asså!

Jag behövde skriva av mig o visst alla ska få ha sin åsikt, men de behöver ju inte vara en åsikt som kan kränka andra, speciellt inte såna som mig för jag vet redan alla dåliga saker med mig, lite stöd och en känsla av att ni kan unna andra lite skulle ju inte skada.

Kyss

När det sanna jag gömmer sig bakom svaga väggar

När mörkret sluter sig om en och man är helt ensam. Vart tar man vägen? Man kan inte bekämpa mörkret helt själv. Och man är ju ensam. Sluten som en mussla går dag ut och dag in utan att någon märker någonting, ingenting. Jag skriker fast ingen hör.

När ensamheten kryper närmare och avgrunden gapar stor. Jag försöker gömma mig men det går inte. Jag förlorar. Igen.

När ingen verkar förstå fullt ut eller försöker förstå. Finns det ingen annan utväg än att skriva av sig.
Och nej, jag behöver ingen o prata med.
Jag berättar inte för nån, utom för Dig <3

Det är hoppet jag lever på, det försvinner snart, som jag.

/ M

Man väljer vem man ska va. Därför är jag inte tyst, inte helt.


Dark times

Mjorå, de kunde ju vart bättre här i livet^^ Förövrigt så har jag legat hemma i en vecka och vart skitsjuk, suck! Igen lixx.. Men men that's life I guess.

Joo mycket ska man gå igenom medans man lever, både roliga och tråkiga saker. Först efteråt vet man om dte är värt det.
Men om man inte kämpar får man aldrig veta, o de är de inte värt. Jag ska leva livet och problemen som kommer, ja dom får jag väl ta då.. Men just detta.. Detta som är på gång nu kommer alltid att sitta kvar som ett stort svidande hål i bröstet, jag skiter i om folk kommer o säger sluta älta släpp de där nu, okej fine men då så har ni ju inte mig kvar så länge till, för INGEN JÄVEL vet hur det är att lämna ifrån sig den som fick mig att inte bara ge upp, aldrig någonsin kommer ni att fatta, aldrig. Den enda jag lever för, ni vet inte hur det är.

Försök inte ens, ni förstår inte. Utom dom som varit med om det själva, ni förstår till 100%. Och om jag vill ha hjälp med mig själv ber jag om det. En massa fjäskande kan jag spy på för det har jag fått tillräckligt så det räcker o blir över. Men ni som är äkta vänner förstår varför jag säger det här, varför vissa av er inte kan hjälpa mig när det gäller det här, men om ni nu är riktiga vänner, då lämnar ni mig inte nu. För då vet jag vart jag har er i så fall.

Lisbeth Salander kommer nog alltid att vara min förebild.

/ Melinda

"Man kan inte bli kär, det vet ju du bättre än någon annan"

Man väljer vem man ska va

Så sant som det är sagt, och jag citerar det. För att tro det eller ej så har jag nu en förebild som inte existerar. Lisbeth Salander. En fighter.

För er som inte vet vem hon är så är hon en av huvudpersonerna i Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden. Jag har just sett Flickan som lekte med elden, den andra filmen av tre. Och trots att jag läst boken (utom slutet för det sparade jag) och böckerna är riktiga succéer o filmerna är lika bra! Helt otroligt. Men jag beundrar henne, Lisbeth alltså. Hela hennes förflutna är ett rent mörker o på grund av en jävla person har hon fått åka in o ut på psyket och journaler har gjort att folk betraktar henne som ett jävla missfoster o en galning. Dom har fel, bara en hög fördomar. Man väljer vem man ska vara. Och bara för att personerna som förstört hennes liv är som dom är, så är inte hon sån. Hon är speciell och litar absolut inte på någon. Aa om jag berättar exakt vad jag menar sabbar jag hela filmen, men hon är inte som hon verkar.

Och skådespelaren spm spelar Lisbeth i filmerna, Noomi Rapace, är helt otrolig. Jag har ju då läst 1:a o 2:a boken och hon spelar henne så fruktansvärt bra att man glömmer att hon inte är Salander utan faktiskt någon helt annan. Det är läskigt egentligen.

/ Melinda

Noomi Rapace - Lisbeth Salander
Noomi Rapace - Lisbeth Salander <3
Bild från Flickan som lekte med elden

Tidigare inlägg Nyare inlägg