När det sanna jag gömmer sig bakom svaga väggar

När mörkret sluter sig om en och man är helt ensam. Vart tar man vägen? Man kan inte bekämpa mörkret helt själv. Och man är ju ensam. Sluten som en mussla går dag ut och dag in utan att någon märker någonting, ingenting. Jag skriker fast ingen hör.

När ensamheten kryper närmare och avgrunden gapar stor. Jag försöker gömma mig men det går inte. Jag förlorar. Igen.

När ingen verkar förstå fullt ut eller försöker förstå. Finns det ingen annan utväg än att skriva av sig.
Och nej, jag behöver ingen o prata med.
Jag berättar inte för nån, utom för Dig <3

Det är hoppet jag lever på, det försvinner snart, som jag.

/ M

Man väljer vem man ska va. Därför är jag inte tyst, inte helt.


Kommentarer
f säger:

finns här oavsett om du vill prata eller inte<3<3<3

2009-11-04 | 21:19:31
Bloggadress: http://followyourdream.blogg.se/
michelle säger:

<3

2009-11-04 | 21:32:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback