Som min tro på en ingripande gud
Hmm vad ska jag säga? Som ni vet så är mitt knä och fot på högerbenet inte bra och i torsdags var jag hos sjukgymnasten som undersökte o grejade plus gav mig några övningar jag skulle göra.. Han kan inte utesluta att det är en ledinflammation och jag sa ju att värst är det i foten, när jag ska gå på den, benet gör inte så ont men det är fortfarande hur svullet som helst -.-
På morgonen är de värst då jag inte ens kan böja på foten och eh jaa sjukgymnasten sa att jag inte får rida förrän jag klarar av en hel dag utan att det gör ont någonstans. Alltså när jag går upp ur sängen ska jag kunna vandra på som vanligt direkt utan att det gör ont.
Så nu när jag äntligen hittat en häst som jag längtat efter, längtar efter att rida på, och jag menar när hände det senast? Typ i början när jag hade Lillen? Ja då får jag inte rida! Och jag kan ju ärligt säga att jag vet snart inte vart jag ska ta vägen, när fan blir det lite medgång egentligen?! Så jag får bara säga förlåt till alla stackare som är runt omkring mig för att jag är helt jävla annorlunda, jag håller seriöst på o bli galen och får panik var 5:e minut för att jag inte kan göra mer än att träna knäet och foten, använda ordentliga skor, äta värktabletter och vänta.
Nästa gång jag galopperar över ett öppet fält så att fartvinden gör att tårarna börjar rinna, ja då kommer jag att fortsätta med att börja gråta hysteriskt. Av lycka.
Just love me and show me that you're there.
Kommentarer
Evelina säger:
asså, så typiskt :(
Håller tummarna att det blir bättre snarast!
Trackback