I never knew what it was to be alone
Btw, igår kväll var sannerligen ingen vanlig kväll. Det hade varit det om man sett tillbaka för ungefär 6 månader sen. För igår så kände jag doften av stall igen. Och det var helt underbart. Klappade Jessica och drog i hennes pannlugg, alltid lika kul för hon är lika sur som när man inte gör det. Liksom ingen idé att klappa henne på mulen när mamma kollar hovarna för då finns risken att ett finger blir tjockare än dom andra ;)
Men fin är hon fortfarande, skruttponnyn (:
Knallade runt och spanade in alla nykomlingar och sen gick jag & mamma ut till Lillen. Och då kom tårarna kan jag ju säga för att helvete vad jag har saknat honom. Min fina kille som är världens mysigaste :') Att bara få krama honom och känna pälsen mot kinden igen var.. Obeskrivligt. Underbart. ♥
Dock vet jag inte när jag rider igen men det lär nog bli snart har jag en känsla av. Just för att jag aldrig är tvingad till det så saknar jag det bara mer och mer.
Life is what you make of it
Kommentarer
Trackback