Inget liv

Min pappa, min hund och min syster står och kastar snöboll på mitt fönster. eller inte hunden då, hon tar bara åt sig äran. Fönstret ligger i jämnhöjd med gräsmattan så dom behöver inte ens sikta. Ett tag trodde jag att dom planderade jatt jag aldrig mer skulle få skåda dagens ljus. Men jag kan ju för all del göra något annat fram tills snön smälter bort.

Innan syrran gick ut kom hon ner med en sån här läbbig manick.

Hon smög dessutom med den ner och skulle väl prova den på mig trots att hon mycket väl vet vad jag tycker om såna. Jag skrek iallafall. Och det var inget glädjetjut om nån nu började tro det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback