melindas

Det är egentligen bara en sak.. Asså det finns miljoner grejjer som man inte tycker om o som kan göras bättre men att hata, är ett starkt ord och jag överdriver inte nu när jag använder det. O det jag hatar mest är folk som tror att dom kan styra andras liv, när personen i fråga inte får/vågar göra det den vill eller göra sina egna val p.g.a någon annan! Jag blir så arg och jag vet själv hur det är. Man vågar inte bryta sig loss för att man är rädd för hur det ska vara utan den personen, kommer jag att ha några andra som vill vara med mig? Eller har min såkallade "kompis" förstört alla möjligheter med det? Är jag helt isolerad från allt o alla? Så mycket frågor som man så gärna vill få svar på men samtidigt inte riktigt vågar få svar på..

Och mitt i alltihop ska man lita på sig själv och våga bryta mönstret. Men det är det svåraste man kan göra i det läget, för självförtroendet är på noll och sålänge det fortsätter blir det inte bättre. När det väl tar slut så betyder inte det att allt är som i paradiset, konsekvenserna av det vara föralltid, så har det varit för mig iallafall, vissa kanske är starka och med hjälp blir sig själva igen, jag kan inte påstå att jag blivit det, även om jag verkligen sliter med mig själv. Men jag undrar fortfarande varför? Varför gör man så? Jo för att man själv mår bättre av det eller? Det känns inte som en rimlig förklaring för mig, att må bättre av att "äga" någon.

Jag får inte ihop det.