Feel what I feel
Vill börja med o säga att mitt liv är i ett enda stort kaos just nu, jag orkar ingenting. I söndags skulle jag tävla för första gången på två år, jag såg fram emot det, tyckte att det skulle bli kul. Jag var taggad som fan! Och den känslan har inte funnits hos mig på lääänge. Vad händer? Ikaros är blockhalt när han går ut ur boxen. Fattar ni att min värld rasade? Och det värsta är att det blev en dejá vù. På min födelsedag den 24 juni och jag fyllde 14 skulle jag tävla på Jessica, min c-ponny och vi hade precis kommit igång på LB nivå och när mamma kommer tillbaka från veterinärbesikningen med henne, så var hon skithalt. Hon hade hovbensrotation, vilket för 80% av alla hästar som får det innebär i slutändan avlivning men tack vare ett mirakel så klarade hon sig och blev frisk. Ett halvår fick hon och jag kämpa mot detta men vi klarade det.
Vi vet inte vad det är för fel på Ikaros, förhoppningsvis är det bara en hovböld men tankarna på att det kan vara samma som Jessica fick kan inte hålla sig borta, någon som ens kan föreställa sig varför det är så?
.
"Man ska inte oroa sig i onödan", nej tack jag vet det men Ikaros är mitt allt. Det finns inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak. Och jag trodde aldrig att jag skulle hitta Den hästen som jag kunde skratta åt när han sparkar bakut, men det gjorde jag. Efter allt jag gått igenom så hittade jag honom, och på två ynka månader så får han mig att inte sjunka genom jorden, bara för att han finns där. Utan honom hade jag inte stått här idag.
Så nu vet ni varför jag är väldigt frånvarande.
.
Dessutom, till er som inte var på nattpremiären av sista Harry Potter filmen, detta var det första som visades när filmduken drogs undan. Hittade den på YouTube nu och storlipar, för om jag tvingas ta farväl av min underbara lilla ko-häst... Never mind. Titta och känn.
Kommentarer
Trackback