melindas

Stafetthoppningen gick inte så bra igår, kom ungefär 10 m när jag startade och blev avkastad, framåtvolt, slog i huvud, nacke och rygg och fick antagligen en lätt hjärnskakning, mådde illa och var yr igår på kvällen när jag stog upp o sånt.. Plus ont i ryggen så eh ja. Kul.

Antagligen har Ikaros lite ont på ett ställe där han haft svamp, som inte riktigt är borta, han gjorde de inte för o va dum men asså min värld rasade samman när jag åkte i backen. Tänkte att nu är det ingen idé och kämpa längre, om jag inte ens har honom. Kan erkänna att självmordstankarna kom upp igen, livsfarligt men jag kan stå emot det nu, men jag känner mig så jävla ensam. Övergiven ibland.

Jag vill bara att allt ska vara som det var förut.

Om jag inte hade mina djur, så hade jag legat i en grav nu. Människor kan vara så opålitliga. Djur berättar inga hemligheter, dom kan inte ens prata, bara att möta deras kloka ögon får mig att må bättre, eller när dom frustar eller fnyser åt en när man mumlar massa dumma saker så kan man börja skratta, för man kommer på sig själv med att va fan säger jag de här för?

.

Påtal om att komma på sig själv med saker, jag kommer på mig själv med att sjunga opera, eller försöka kanske är ett bättre ord, haha! För mycket fantomen på operan kanske? Men den är så jävla bra, jag har iallafall känt medkänsla och vänlighet från världen, men ibland kan jag känna mig lika ensam som han.

Ha det bra, puss